Norrköping och Finspång bjuder upp till ösande regn och strålande sol om vartannat. Gör inte mig så mycket att vädret är i princip omöjligt att spå just nu då jag ändå mest sitter inne och filurar om dagarna. Kvällarna får gärna vara finare så man kanske kan ge sig ut på en springtur utan att komma hem som en dränkt katt för att dagen efter vara förkyld. Nej, man kan säga vad man vill, oberäkneligt höstväder är inte min melodi.

Igår var det dock fint väder och det var jag tacksam för då jag gjorde något jag aldrig trodde att jag skulle göra; springa på lunchen. Personer som tränar på lunchen har alltid fått en liten konstig tanke från mitt håll men jag har insett tjusningen och sprang intevaller med ett gäng på jobbet under lunchen (de som springer på lunchen har fått en lite extra konstig tanke av någon anledning, men nu är jag själv där). Har kört stationsstyrkegympa under lunchen några gånger redan och jag tror att jag är fast. Himla skönt att komma hem efter jobbet och kunna göra något annat än bara träna, äta, sova innan det är dags för nästa jobbdag. Det gör lunchen lite stressig men det är det värt.

Jag har inte tränat styrketräning sedan Umeå-tiden i princip och jag börjar sakna det! Ska fixa träningskort på någon anläggning här, tror dock att det aldrig kommer vara så motiverande som IKSU i Umeå var. Herregud, DET saknar jag.


Efter Ulrikas svettiga spinningpass